Blåkulla Tornramsa:
’Jord och sten, minne och ben. Rötter och fötter, var här nu!’

Den Solbelysta Ön
Tornet är vackert beläget på den högsta punkten i Hagalundsparken, Solna, som på fornnordiska betyder den Solbelysta Ön.
I folkmun kallas Hagalund för Blåkulla. Sedan 1/4 1999 har Jolandas Vänner haft tillgång till Tornet. Föreningen studerar och levandegör olika globala ursprungsbefolkningars trossystem, inklusive det forn-nordiska.

Blåkulla
Blå, det blir kullen i skymningen, och sedan mörkblå i natten, upplyst av silverljuset från månen och alla stjärnorna.
Kullens blå färg är den färg som associeras med andevärlden, förfädernas och förmödrarnas värld, spiritualisternas och översteprästinnornas färg. I den gamla tiden, innan kyrkorna byggdes, träffades man utomhus på den högsta platsen närmast bosättningen, alltså på närmaste kulle eller berg, för att göra sina ceremonier. Berget, eller kullen, var den heliga platsen där jord och himmel möttes, och symboliserar det heliga äktenskapet mellan som nedan, moder jorden och som ovan, fader himmel. Det manliga kan inte finnas utan det kvinnliga och vice versa. Det mötet utgör det centrala temat i de flesta förhistoriska trossystem.

Moder Jord
' Hell dig Hel, människomoder, var fruktsam i himmelens famntag.' Det kvinnliga ansågs som allt livs skapare. Jorden dyrkades som den stora modern. Här i Norden hette den stora modergudinnan Hel, och hennes prästinnor kallades för helerskor.

Månkalendern Tiden mättes efter månen, som var helig,och hade två egna gudinnor, Gerd och Freja. Läkekonsten i den fornnordiska traditionen var kvinnlig, fast utövades också av män. Jordmodern var ett respekterat yrke och hon hade stor kunskap om olika örters helande egenskaper. Medicinhjulet Alla urinvånare runt planeten jorden har de åtta riktningarnas cirkel gemensamt, livets hjul, årshjulet. I hjulets rörelse fanns kunskap om livets och dödens cirkel, dag och natt, vaka och dröm. Allt var obegränsat, livgivande och magiskt. Våra förlevande gjorde olika ceremonier för att markera naturens skiftningar mellan årstiderna i harmonisk balans med den stora jordmodern.

Tornet som mötesplats
Det faktum att tornet är byggt i en åttkantig form gör att de åtta riktningarnas cirkel redan är etablerad, medicinhjulet är på plats, så att säga, gör det perfekt att användas som ceremoni och undervisningsplats. Och som grädde på moset så är det dessutom byggt på en plats som kallas för Blåkulla. Det är lätt att anta, att platsen där tornet nu står utgjorde mötesplatsen för våra förlevande som levde i Solna i förkristen tid. Sedan Jolandas vänner flyttade in för några år sedan har tornets interiör successivt anpassats i enlighet med föreningens forskning och kunskap. Väggmålningarna och alla föremål är omsorgsfullt utvalda och berättar alla en historia ur vårt gemensamma förflutna. Shamanism från olika världsdelar möts i det stora tornrummet. Genom åren har många människor av alla nationaliteter och åldrar hälsat på i tornet, och deltagit i föreningens olika aktiviteter, där vi liksom våra förlevande, bl.a. gör ceremonier för att markera naturens skiftningar i harmonisk balans med den stora jordmodern.'
Tornet är i gång med aktiviteter maj - september. Resten av året är tornet vinterstängt.

Yin/Yang
Idag, i vår tid nu, kan vi plocka fram den här kunskapen om att allt i livet är magiskt, som finns slumrande djupt inom var och en av oss, inkodat i vår självaste DNA-spiral. Genom att ta oss till den blå kullen, till skymningslandet och till natten, antingen i fysisk eller i fantasins form, så tar vi oss samtidigt till det kvinnliga intuitiva och drömmande undermedvetna. Väl där kan vi återigen göra oss själva medvetna om, att det kvinnliga inte kan leva utan det manliga, och tvärtom. På så sätt kan vi återskapa balansen, både inom oss och utanför oss. Liksom vi bidrar till att skapa inre fred, bidrar vi också till den kollektiva framväxande drömmen om världsfred. Gammalt och nytt dansar tillsammans i ett evighetshjul. Inför den stora modern är vi alla lika älskade, döttrar som söner, djur som växter som stenar, alla är vi den kärleksfulla jordmoderns barn.

Visning av Tornet
Ta med dina vänner/arbetskamrater och hälsa på! Den inspirerande och kreativa miljön lyfter besökarens förmåga till fritt tänkande då tornrummet är högt i tak både bokstavligt och andligt. Välkomna på ett besök i Jolandas magiska värld!
Boka: rosakraxa@hotmail.com

Vägbeskrivning
Med bil: Torsgatan norr ut på Solnabron, vidare Solnavägen.
Höger mot Hagalunds industriområde, in på Industrivägen. Där Industrivägen tar slut, ta höger Källvägen efter c:a 30 m finns stor p-plats på vänster sida. Gå tillbaka i körriktningen, in genom parkgrindarna. Tornet ligger upp till vänster efter en kort promenad rakt in i parken.
Kommunalt: Pendeltåg mot Märsta , kliv av vid Solna station. Likaledes buss 515 från Odenplan mot Sundbyberg,
kliv av Solna Station. Gå över stora vägen, upp för en trappa mot de blå höghusen, gå rakt igenom de blå husen så kommer du till Hagalundsparken. Gå genast vänster på gångstigen, där ser du tornet.
T-bana till Solna Centrum. Gå mot Hagalundsparken, fråga någon om du är osäker.
Tornet ligger i Hagalundsparkens nordöstra hörn.

Bakgrund:
1908 byggdes järnvägen som går från södra till norra Sverige.
För att kunna bygga järnvägen så rak som möjligt borrades det i det stora berget som Hagalund är byggt på, för att skapa en tunnel för järnvägsspåret att dras igenom. När det borrades i berget försvann grundvattnet för invånarna i Hagalund.

När brunnarna sinade blev människorna tvungna att med häst och vagn ta sig till Bergshamra och Mälaren för att hämta vatten.
Då inga tecken på återhämtning av grundvattnet hade visat sig beslutades att ett vattentorn skulle byggas.
Ivar Tengbom anlitades som arkitekt. Han har bl.a. ritat Högalidskyrkan och Konserthuset i Stockholm

Tornet byggdes i nationalromantisk stil, och stod färdigt 1912.
Det röda teglet hämtades från Dalarö, och samma röda tegel användes till Stockholms Stadshus, som byggdes samtidigt.

I slutet på -trettiotalet kom grundvattnet tillbaka.
Tornet föll i glömska, träden och buskarna runt tornet växte sig vilda och yviga.

Under de kommande decennierna genomgick Hagalund en förvandling från välmående villastad till kåkstad.

1970 kom så nästa stora förändring för Hagalund. Då togs ett beslut i kommunfullmäktige att riva de gamla förfallna men vackra och originella husen för att ge plats åt det s.k. miljonprogrammet, som startade då, inte bara i Hagalund, också Vällingby, Rosengård, m.fl., ja, över hela Sverige skulle det byggas höghus.
Trots kraftiga protester så revs hela villaområdet.
Tre villor överlevde, och är q-märkta idag, den kändaste av de tre är Olle Olsson-huset.

Mellan rivning och nybygge gavs arkeologer tillträde till marken i sex månader, vilket är kutym när något bostadsområde
rivs i Sverige.
Arkeologerna hann så långt att de kunde konstatera att det antagligen hade funnits en bosättning där för tusen år sedan,
kanske till och med äldre än Birka, men hade inte tid nog på sig att utforska saken närmare.

Snart nog var de nya höghusen på plats. För att blidka alla dem som protesterat mot rivningen av den gamla villamiljön,
målades höghusen blå, i förhoppning om att de skulle smälta in mot himlen, och bli osynliga.
Det var då Hagalund började kallas för Blåkulla, i folkmun.....

I dagsläget ägs Tornet av Solna Stad och förvaltas sålunda av Solna Stads Fastighetsförvaltning.
Den stora betongcisternen som förvarade upp till 40 ton vatten hänger fortfarande kvar på sin ursprungliga plats.
Sedan 1/4 1999 hyr den ideélla föreningen Jolandas Vänner tornet.

Tornet fyller 100 år 2012.
Föreningens vision är att få tornet renoverat till dess, så att det går att använda som klubb lokal året runt
och inte bara på sommarhalvåret som nu.